tackar som frågar, pjolte

Här tänkte man göra ett lustigt, självironiskt, självkritiskt men i slutändan aningen narcissistiskt inlägg om hur jag hela tiden dumförklarar mig själv genom att stressa i skrift, stava fel och ignorera grammatiska regler. här tänkte man göra något roligt av det med ett syfte att i slutet råda bot och bättring och bli en bättre och mer grammatisk korrekt människa.
mitt inlägg skulle t.ex handlat om att jag nyss har skrivit vm i utlägg om regissörer och stavat just det ordet olika vid varje tillfälle då jag egentligen inte vet hur det ska stavas..

MEN...

så är man ute och åker vagn och vad händer då om inte pjoltas-redaktionen dyker upp och sätter käppar i hjulet och kallar sven melander för dyslektiker.
som resultat av detta så uppenbart helt ogrundade påhopp tänker jag inte bättra mig utan fortsätta i ren protest och för att det är bekvämt så här.

sista striden är ännu inte struden. straffar bäst som staffan hellstrand (som jag förövrigt såg på krogen härom sistens HIGH FIVE)

over and out

( http://pjoltas.tumblr.com/ )

du kan inte bygga en röd stuga om du bara har svart tegel.
-Panzar